;)
Jag vid storvallens stugor.
;)
Myr vid lillhammaren.
;)
Vid silverfallet
;)
Deltagarna fyller på med vatten innan det bär av upp för storsnasen.
;)
Utsikt från storsnasen.
;)
Reparation av väg och järnväg pågår vid Ånn.
Efter en lätt lunchtallrik går jag och Gejje, en av de andra vandringsledarna, en tur söder om storvallen för att rekognisera terrängen. Stigarna stämmer inte alls med hur det ser ut på kartan. Vi utgår från att det är kartan som är fel, och verkligheten som stämmer.
Det har också byggts en hel del stugor sedan kartan gjordes.
Till kvällens middag har de ca. 40 deltagarna kommit. Jag känner igen ca hälften från tidigare vandringar. Efter middagen blir det presentation och musik av vår underhållare Tommy.
Den första vandringsdagen går jag en medellång tur på ca 10km. När vi väl hittat rätt bland alla nya stigar som gjorts kring förläggningen, följer vi en fin bäck söderut, upp på en höjd. Här uppe ligger en sjö, farfarstjärn där några hoppar i och badar, medan vi andra intar vår lunch.
Från farfarstjärn går vi i terrängen västerut och kommer ut på kungsleden som leder oss tillbaka till färläggningen. Det finns mycket hjortron på myrarna som vi går över.
På måndagen åker jag och de som vandrar med mig bilar till Storlien och går norrut, upp till vindarnas tempel, en byggnad i sten som erbjuder skydd vid blåst och dåliga väderförhållanden. Vädret är dock alldeles strålande, så vi fortsätter bort mot skurdalssjön och skurdalsporten vid riksgränsen till Norge.
Vi går in en bit i Norge. Sedan går vi tillbaka österut och bort till åhlenstugen och därifrån tillbaka till storlien.
Det blir en fin tur, men borta vid Åhlenstugan finns inga upptrampade stigar, utan bara vinterleder så det blir lite blött och omständigt på sina ställen. När vi är tillbaka vid storlien har vi gått ca 17km.
När vi kommer tillbaka får vi höra att lokala skyfall har gjort att järnvägen och vägen vid Ånn, några mil från där vi är har blivit helt bortspolad och det kommer inte gå att ta sig fram den vägen den närmaste dagarna. Det var ju tur det inte hände några dagar tidigare, för då hade vi fått problem att ta oss fram till storvallen. Det är dock två gäster som tänkt ansluta till vandringarna, men som blir hindrade av detta. Den tredje dagen regnar det på förmiddagen. Regnet har öst ner hela natten även här. Jag går med min grupp kungsleden söderut till Enån och sedan tillbaka igen. När man väl har kommit igång är det helt ok att gå även när det regnar lite, bara man kommer in i en bra lunk.
På onsdagen ska vi ha en utflykt till Handöl. Vi tittar på samekapellet och karolinergraven och monumentet och tar oss vidare till utställningen vid täljstensfabriken. Härifrån är vi några som går upp på höjden täljstensvalen, medan andra tar det lugnt vid forsarna vid täljstensfabriken.
På torsdagen går jag med den gruppen som vill gå lite kortare. Vi åker till Rundhögen och går upp mot lillhammaren. Stannar och fikar vid en vacker bäck. Ligger där och gottar oss ett tag innan vi går tillbaka. Dagsetappen slutar på ca 8km medan mellangruppen som gått samma väg, men gått ända upp på lillhammaren går ca 13km.
Fredagen är den sista officiella vandringsdagen. Jag ska gå den långa turen, där vi ska försöka ta oss upp på storsnasen 1473 m över havet. Vi ställer bilarna 1 km väster om enafors. Härifrån går en led söderut förbi storsnasen. Vi har ca 900m stigning framför oss. Stigen är vältrampad och det är utlagda spångar över myrarna, så vi har bra fart i början fram till silverfallet, ett vattenfall som stigen följer. Det är varmt soligt och mycket vackert. Nordväst om storsnasen så ser det ut på kartan som att det inte är så brant, men det är också utritat en liten stig, rakt österut från toppen. Jag undrar varför stigen inte går där det är minst brant, men tänker att klippan kanske är fastare längre bort så vi går bort för att hitta stigen. Vi ser dock ingen stig, som leder upp mot toppen. Däremot blir berget allt brantare ju längre vi går, så efter ett tag väljer vi att snedda tillbaka mot det flackare partiet. Det blir lite brant på sina ställen, men det går bra när man inte går rakt upp utan åt går lite på snedden.
Vi träffar på ytterligare några personer, och när vi väl kommer till toppen, hittar vi toppboken i stenröset där vi skriver in våra namn.
Sedan går vi nordost från toppen för att ta oss ner. Här är det riktigt lättgånget. Sedan följer vi leden tillbaka, nöjda med att vi nådde toppen.
Lördagen är hemresedagen, men mitt tåg går inte förrän på kvällen så dagen ägnas åt att plocka hjortron. Det blir iallafall någon liter som jag tar med mig hem och gör hjortronsylt av när jag kommer hem.