|
|
tors 19/4 När jag kommer tillbaka på onsdagen efter påsken får jag höra att det är bestämt att vi ska ge oss av mot jostedalsglaciären imorgon, torsdag, istället för på måndag. För att det väntas bra väder de närmaste dagarna, och det är ide´ att utnyttja det. Jag har haft en ganska djup hosta under påsklovet och hade tänkt att den skulle bli bra lagom till måndagen. Men den har ju redan blivit bättre, så det går nog bra, tänker jag och börjar packa ryggsäcken. Det är många som är lite småkrassliga. En del stannar hemma de första fem dagarna då vi ska gå på skidor över Jostedalsglaciären, för att möta upp till slutet av turen, då det är tänkt att vi ska ro och paddla mot Bergen. Det blir ändringar in i det sista med tältgrupperna, då folk inte bestämmer sig förrän i sista stund hur de ska göra. På natten har jag några kraftiga hostattacker, som ibland leder till att jag får problem att andas några sekunder. Men sedan brukar jag få luft igen. På morgonen känns det helt fint. Sväljer de sista tabletterna av naturmedlet Kan Jang och kliver ut i solskenet. Otroligt. Igår snöade det och nu är det klarblå himmel. Får lite respekt för de som tog beslutet att flytta turen så snabbt. På bussen visar det sig att ingen i våran tältgrupp tagit med den torkade fisken eller köttet. Ja ja, jag brukar ju ändå satsa på något vegetariskt, tänker jag. Men det visar sig att det finns tillräckligt med skinka på burk till oss. Usch. Det är ju till och med äckligt. Det får nog bli vegetariskt iaf. Jag menar man kan ju inte begära att det ska vara gott, men när det tom är äckligt... Ja ja ett par skinkbitar slinker väl ner också. Vi kliver av bussen. Allt är fortfarande topp. Solen strålar. Vi spänner fast skidorna på säcken och går de första 5 km och 500m stigning på grusväg. Sedan kan vi spänna på skidorna och letar oss upp förbi Bödalsglaciären genom en snårig skog. Lite krångligt att sicksacka sig upp mellan träden i den ganska branta sluttningen med skidor och ryggsäck, men vi kommer fram till en platå där vi kan slå läger ytterligare ett par hundra höjdmeter upp. Här finns rinnande vatten också, ja en bäck under snön alltså, också, så vi behöver inte använda bränslet till att smälta snö. Det var tungt att gå uppför och är skönt att ta en paus. Vi slår upp tälten bygger en liten lävägg och lagar kvällsmat på primusköken. Fre 20/4 Har hostat lite under natten och fortsätter under dagen. Har ändå ganska bra ork. Nu går det brantare uppför. Vi passerar kåpevattnet och ska ta oss upp för brattebakken. Bra namn på brant och lång backe. En del andras skavanker har också börjat visa sig. Någon har problem med ett knä, och ytterligare någon har börjat känna sig lite sjuk. Vi trampar på uppför backarna med gott humör. Tur iallafall att föret är fint så att det inte är risk för laviner. För med den lutningen skulle det annars kunna vara lavinfara. Jag hostar och får problem med andningen då och då men får jag dricka lite vatten går det bra. När vi kommer upp är vi faktiskt på glaciären. Men det märks ju inte så stor skillnad då den är täckt med snö, liksom marken som vi har gått på. Det är bara någon km bort till ståleskaret där vi ska slå läger, säger Rune, och eftersom det inte är några sprickor här går vi bort i egen takt. Det känns som den längsta kílometern på länge, och ändå är det flatmark. Faller ihop i en hög på ryggsäcken när vi är framme. Efter en lång paus blir det möjlighet för de som har lust att gå upp på Lodalskåpa, 2083m Toppen ser verkligen häftig ut, och jag har lust, men inser, att iallafall de andra kommer tycka, att det inte vore så smart i mitt tillstånd. Lärarna nekar inte iallafall så jag blir med. Tillsammans med 4 andra och de två lärarna. Nu känns det bra. Går riktigt lätt att gå utan säck trots att det går uppför. Först har vi ett par hundra meters stigning på skidor. Sedan kommer vi fram till själva spetsen. Rune och Gunvor går först för att lägga ut rep, som de säkrar i toppen med isyxa och snöankare. Men det tar tid innan de för till de. Vi står och väntar över en timme och blir riktigt kalla. Det var ju så varmt när vi gav oss av från lägerplatsen. Till slut kan vi gå upp iallafall. Hundra meter, då vi säkrar oss med en klämknut till repet, som vi för längs repet när vi går upp. Och sedan ytterligare 50 meter till toppen utan rep, men här är lite flakare. Vi kommer upp till toppen. Där är ännu kallare. Men nu har vi fått röra lite på oss iallafall. Beundrar utsikten och tar lite toppbilder. Sedan bär det av ner igen. Och snabbt in i tältet. lör 21/4 Långdistans på glaciären. Flackt uppför. Ibland lite nedför. Vi har tagit av stighudarna och kör med valla. Det är tungt att gå fast det inte är brant. Nynnar tyst på gamla slagdängor i huvudet för att få tiden att gå. Men bara i huvudet. Jag har nästan tappat rösten (ja ja lite mindre att släpa på...) så jag kan inte säga så väldigt mycket. Och så när jag ska spänna på skidan efter en paus. Ritsch. Vajern till bindningen har gått av. Det är inte bara den lilla kroken som har släppt. Den har gått av. Shit. Gunvor tittar på saken och fixar det provisoriskt med sportstejp och ett snöre. Senare får jag byta skida med Rune, eftersom den är väldigt slack vilket gör det svårare att åka utför. Jag behöver inga extra utmaningar just nu, så jag protesterar inte. Vi passerar förbi högsta breekulan på 1952 m och slår läger norr om Kvitekoll. Vädret är fint. Lite halvklart men mest sol. Lite dimma ser vi på håll men den håller sig borta. sön 22/4 Vi fortsätter upp till Ramnane, och efter det är det svag stigning vidare. Vi tar paus vid Bings Gryta, en ganska märklig formation i isen där glaciären är som smalast. Sista stigningen på hela glaciärturen avklaras och sedan är det nedför. Vi slår läger vid Supphellenipa. Det är soligt väder och kalla nätter. Ned mot -15 på nätterna ute. Men inne i sovsäcken i tältet är det varmt och gott. Mån 23/4 Nästa morgon, när jag gör min morgontoalett (det stora faktiskt), ser jag någon komma efter i våra skidspår. Det visar sig vara Hallgeir, skolans rektor som leder den andra gruppen som gått en längre tur på glaciären, som har stuckit i förväg från sin grupp. Innan vi vet ordet av är han uppe på Supphellenipa, 1731m Ja se den mannen. När vi fått i oss lite frukost är vi också klara för en tur upp. En strålande morgon. Otroligt rolig nedkörning. Men så snygg är den kanske inte. När vi kommer ner till lägret har resten av den andra gruppen kommit. De verkar ha stigit upp vid fem-sex tiden. Undrar just när Hallgeir steg upp. Vi fortsätter nedförskörningen mot flatbrehytta. Här är det en del sprickor, men det är så pass mycket snö att vi inte behöver vara inbundna i replag. Vi uppmanas bara att hålla oss i lärarnas spår. Inte helt lätt då kontrollen försämras då man har 20 kg extra på ryggen. Men allt går fint. Kommer ner till flatbrehyttan. Sätter oss i solskenet och äter. Hostan är bättre idag. Jag har överlevt. Men vi är fortfarande 1000 m över havet och för att komma ner får vi gå med skidorna på ryggen. Det är brant. Men går bra. Där nere väntar bussen. Planen vidare var att ro från Fjärland ner längs fjärlandsfjorden och sognefjorden ned till Bergen i skolans gamla robåtar där man sitter ett tiotal personer med varsin åra. Men då jag inte är helt frisk får jag åka i följebåten istället, en lyxig motorbåt Det går två dagar med oförändrat tillstånd, men sedan blir jag helt plötsligt sämre med feber och hostan blir värre. Trots att jag tagit det lugnt de senaste dagarna. Jag får åka till läkaren och det visar sig att jag fått lunginflammation. |