Lynard skynard

Flera dagar hade jag tänkt att sticka ut och klättra men av olika anledningar hade det blivit förhinder. Det ostadiga vädret ville inte släppa sitt grepp. Bestämde med Conny att om det var fint väder kunde vi klättra på tis em vid tvåtiden.
Satt vid datorn på f.m. och förväntade väl att det skulle dra in några regnmoln, men någon halvitimme innan det var dags att åka iväg märkte jag att det gjorde det inte.
Nu blev det bråttom. Man skulle äta, packa, och fixa iordning lägenheten då jag inte skulle hem på några veckor, utan vidare till föräldrarna och sen till brorsan i Östersund och sen Nissedal i Norge.
Kommer iväg försent och naturligtvis är bensinen slut också så klockan är närmare två innan jag är ute på motorvägen. Conny ringer. Han är också sen.
Tänker att vi kanske borde ställt in klättringen men nu är vi ju iaf på väg.
Det har regnat och är fuktigt vid ågelsjön.
Eftersom vi ska till Nissedal veckan efter känns det som det vore bra att klättra längre än 1 replängd. Lynard Skynard -5/5 känns lagom. Stället är nästan tomt men bredvid våran led är det faktiskt två klättrare. Det rinner vatten bredvid men leden ser hyfsad ut.
Rackar upp. Känner på insteget. Det känns svårt.
Kommer upp någon meter men kommer ner igen. Och igen.
Väljer sprickan lite till höger och får i en kil, men sen är det slut. Ner igen. Nu har jag iaf en placerad säkring. Upp igen. I höjd med säkringen känner jag att jag är slut. Det går för långsamt. Detta är sista försöket. Medan jag funderar på om jag ska plocka säkringen direkt och klättra ner, justerar jag ställningen eftersom armarna är slut. Det känns lite bättre. Pumpen försvinner. Genom att trycka mig upp i sprickan kommer jag faktiskt uppåt och når några nya grepp. OCh får i en kil till.
Utan att veta hur jag gjorde var jag förbi insteget. Får snart i ytterligare en kil och först nu känns det som man kan pusta ut. Armarna är slut. Orkar knappt hålla brevlåde-grepp. Nämner att lite uppvärmning hade nog varit bra medan jag låter armarna hänga för att återfå blodtillförseln. Vänster underarm känns som en uppumpad ballong. Fortsätter sakta sakta. Säkringarna kommmer tätt i början. Sedan lite glesare.
Jag är tacksam att det inte kommer några mer ordentliga krux utan att det efter en lite svårare passage alltid kommer en brevlåda att hålla sig fast i.
Säkrar mig i kedjan och säkrar upp Conny. Även han har problem med insteget och får hänga en del i repet, men kommmer upp så småningom med pump i armarna.
Utsteget till vänster ska vara en 4:a. Conny vill inte fortsätta direkt så vi byter plats och jag går vidare. En del skitiga och utsatta partier. Men upp går det.
Gör en standplats med kilar, friends och slingor. Även Conny får lite motstånd här men vi kommer upp och satsar på att fira ner på två längder. Det går fint. Vi kommer rakt på kedjan. och flera timmar efter att jag stod vid insteget är vi tillbaka på samma plats. Det känns skönt att vi klarade allt tillslut. En kick för självförtroendet. Norge, here we comes!